Slipa trekantsprofilblad

[Viktor]

Jag undrar om någon har några bra tips på hur man slipar knivblad med trekantsprofil?
Slipar man som vanligt på slipsten så blir ju bladet så urgröpt av stenens radie.
Ska man kanske slipa på sidan av stenen, där den är platt?
Ska eggvinkeln hållas ända bak till ryggen av bladet?

Tacksam för tips
/Viktor

[Eric Hejdström]

Bandslip? Fil och bryne?

[Olov]

Eller, som du säger, på sidan av stenen.

[Robin]

Eller på tvärs mot hur du brukar hålla och under ständig rörelse.

[Viktor]

Och hur är det med eggvinkeln? Ska den hela vägen bak i ryggen eller finns det en liten skärande egg längst ner.

[edgepal]

Frågan är vad du skall använda kniven till.

Är du träsnidare, dvs arbetar mycket i trä med finlir – då skall slipeggen, dvs hela sidan på kniven, gå rakt ned till en skäregg.

Har du kniven som en allroundkniv skall du absolut lägga på en brynegg som ligger ca 2 grader över slipeggen. Då får du en betydligt tåligare egg. Bryneggen skall vara 2-3 tiondels millimeter bred = när du kan se den med blotta ögat är den klar. Det är bryneggen du sedan bryner för att hålla eggen vass. När du bryner den ökar den i storlek, dvs den blir bredare. Så småningom blir den 6-7 tiondels mm bred – och då hjälper det inte att bryna eggen längre, du måste då slipa ned slipeggen till dess att bryneggen är 2-3 tiondels mm bred – då är eggen vass igen.

Ett diamantbryne löser ditt problem - om det inte är alltför mycket som skall slipas bort. Du har stöd av hela slipeggen så slipresultatet bör bli tillräckligt bra.

Har du en rak och slät sida på din roterande slipsten (och den är vattenkyld) så kan du slipa på sidan av slipstenen.

Bryneggen bör du göra med någon form av slipstöd så att den blir helt rak.

Thomas

[Viktor]

Tackar för tipsen.
Det är snarare så att jag ska tillverka kniven, men det gäller inte träsnidarknivar.
Tänkte smida mönstervällda knivblad med trekantsprofil, men har bara slipat vanliga knivar innan.

/Viktor

[Ingemar]

Hej Viktor!
Vikingatida knivar hade oftast hel slipfas men inte alltid med plana sidor. Ibland kand dom vara lite konvexa dvs. att dom buktar lite utåt.
Eftersom det blir mycket slipning är det viktigt att växla sida ibland för att inte bygga in för mycket spänning i en sida av bladet. Det är annars inget problem om man är noga med att normalisera före härdningen. En mästare på sådana här blad är Dansken Aage Fredrikssen.

Ingemar

www.ingruna.dinstudio.se

[Edvin]

Aage Frederiksens mönstervälvda blad är riktigt fina! Hade jag träffat på honom på någon marknad så hade jag nog varit tvungen att köpa loss ett blad.

Jag ville bara slänga in ett ord om att det finns gott om knivar från vikingatid med femsida blad så förtrösta inte om du inte får till de höga slipfaserna!

Ingemar, vet du hur man går till väga för att slipa fram en konvex slipfas? Det känns naturligare att tänka sig en konkav bladsida från slipstenen men jag har också sett konvexa sidor på orginal och alltid undrat över hur dom är framslipade.

[Frej]

Men blir inte det bara som när man slipar yxor? Att man istället för att hålla bladet still låter det gå fram och tillbaka över stenen. Det funkar på yxor i alla fall så det borde gå för knivblad också, fast att man går fram lite försiktigare då förstås.

http://frejknivmakeri.blogspot.com/

[Ingemar]

Edvin!
Jag är mest van med bandslipar och då är det enkelt. Om du trycker på mellan hjulen, och då menar jag ett rätt kraftigt tryck så böjer sig slipbandet och bildar en konvex yta på det du slipar. Har en bild från en C- uppsats om knivprofiler. undrar om jag kan lägga upp den? Admin kanske kan svara.

Ingemar


www.ingruna.dinstudio.se

[Edvin]

Aha, då förstår jag precis Ingemar!

Du kan lägga upp bilder snabbt och enkelt på http://www.ladda-upp.com/ eller skapa ett eget konto på Photobucket och få lite bättre funktioner (http://photobucket.com/).

[Eric Hejdström]

Det är inga som helst problem att slipa konvext på en vanlig slipsten heller, man måste bara röra på bladet lagom för att få till formen. Men då får man förstås köra på känns och om man vant in sig på slipjiggar kanske det känns konstigt. Till större knivar är det ju ingen nackdel att ha en något konvex egg, det gör ju att den håller bättre.

[edgepal]

Om man studerar eggar på gamla knivar så är de alltid konvexa, aldrig helt plana. Detta kommer sig av att våra händer inte klarar att hålla en konstant slipvinkel när man slipar för hand. Det går inte att komma ned under 3 graders variation. Lägg även till att gammalt tillbaka fanns inte heller några helt plana brynen/slipstenar. Dessa var gjorda av mjukt material och när de användes fick de ”hängmatteform”. Med den sådan form kan man inte slipa fram en rak egg.

Det finns två huvudtyper av yxor, snickaryxa som har en rak egg (snickaryxors uppgift är att hugga längs med träfibrerna), och skogsyxa som har en konvex egg (Skogsyxors uppgift är hugga tvärs träfibrerna). Om den konvexa kurvan är för liten fastnar yxan i trädet som skall fällas. Är den konvexa kurvan för stor så studsar yxan mot trädet och går inte in i trät. När den konvexa kurvan har rätt kurva går yxan djupt in i trädet och studsar ut igen.
Samma princip gäller även för knivar med konvex egg.

En konvex eggs kurva är alltså att jämföra med grader på en rak egg - och en konvex egg är lika känslig för sin konvexa kurva som en rak egg är för vilka grader eggen har.

Gammalt tillbaka eftersträvade man raka eggar – men dom blev som sagt konvexa av skäl nämnda ovan. Man eftersträvade raka eggar eftersom man arbetade mycket i trä, alltså lagade/tillverkade saker och ting i vardagen med sin bälteskniv. För att få en tåligare egg gjorde man ofta en brynegg, även kallad sekundäregg. Denna egg var mycket smal, bara 2-3 tiondels millimeter bred – och den låg ca 2 grader högre än slipeggen. Detta innebar att eggen fortfarande penetrerade materialet hyggligt – men framför allt höll eggen ca 10 gånger längre.

En sådan egg var svår att underhålla – men slipa var man duktiga på och eftersom denna egg är så smal är det inget större problem att underhålla den även med ett ”hängmattebryne”.

Men, många ville inte ha detta noggranna slipbekymmer eftersom det tog tid att slipa med precision utan valde att ha en svagt konvex egg istället, alltså en tålig egg som fortfarande penetrerar materialet hyggligt bra.

I snickarboden hade man knivar med raka eggar. Dessa eggar tog lång tid att slipa och underhålla. Först måste man slipa brynet så att det var helt plant. Sedan slipade man med slipstöd så att eggen blev så rak som det var möjligt att få den. Snickarbodens knivar användes enbart för tillverkning av träföremål och fick aldrig användas till någonting annat.

Det är alltså stor skillnad mellan en bälteskniv (allroundkniv) och en snickarbodskniv.

Erik och Ingemar beskriver två sätt som används för att slipa fram en konvex egg. Båda sätten fungerar utmärkt – men se till att den konvexa kurvan inte blir alltför stor.
Själv använder jag, för underhållsslipning, en böjd styrpinne i ett slipverktyg. I och med att styrpinnen är böjd gör brynet en kontrollerad kurva över eggen, samma kurva varje gång. Detta innebär att den konvexa kurvan inte förändras som när man slipar för hand.

Thomas

[edgepal]

Med anledning till vad jag skrev ovan visar jag här ett nytt slipverktyg, EdgePal Chef. Chef har en gradskala som är exakt. Gradskalan skapar förutsättningar för exakta slipvinklar. Man kan sedan ändra slipvinkeln med full kontroll, t.ex 2 grader uppåt, från t.ex 10 grader till 12 grader. Eftersom gradskalan finns vet man exakt vad man har utfört – och man kan då utvärdera vad man har gjort – och lära sig av det. Denna kunskap kan man sedan direkt överföra till andra knivar/eggverktyg.


Shot at 2010-01-19

Om man inte vet slipvinkeln på sin kniv – och förändrar slipvinkeln så vet man inte var man startade, inte var man landade, inte hur stor skillnaden var i grader – och alltså kan man inte utvärdera vad man gjort – beroende på att man inte vet vad det är man har gjort = man får ingen kunskap av detta. Det enda man kan säga är att kniven fungerar bättre (eller sämre) nu – men man vet inte varför… Varje kniv blir en ny utmaning där man börjar från noll…

Med ett slipverktyg med gradskala kan man lägga på en brynegg på t.ex 2 grader. En sådan brynegg skall vara ca 2-3 tiondelsgrader bred = när man kan se den med blotta ögat är den klar. Det är sedan denna egg man bryner när man ”slipar” sin kniv. Föär varje gång man bryner sin kniv ökar bryneggens bredd. Summan av antalet gånger innebär att bryneggen så småningom blir 6-7 tiondels millimeter bred – och då fungerar inte eggen längre. Man måste då slipa ned slipeggen till dess att bryneggen återigen är 2-3 tiondels millimeter bred – då är kniven vass igen. Med denna metod tar man bort minimalt med material från eggen och kniven får ett långt liv.

Man kan också balansera sina eggar med t.ex Chef. Det innebär att man efter att ha gjort en brynegg så använder man kniven och känner efter hur den arbetar. Vill man ha kniven vassare så slipar man om bryneggen till 1,5 – 1 grad. Vill man ha eggen tåligare slipar man om bryneggen till 2,5-3 grader. Man gör detta i steg om 0,5 grader – och utvärderar vad man gjort. Genom att balansera sin egg till just sitt eget sätt att använda kniven får man eggar som håller länge och underhållet av eggen blir sedan enkelt att utföra.

Thomas