Impregnering av duk.

av **Lasse C** » 5 april 2004, 14:16

Det här med impregnering av tyg, både kläder och tält, har då och då varit uppe till diskussion. Jag håller just på med faktainsamlingen till mitt nästa flaskskepp, och plöjer igenom en del böcker. I en av dem hittade jag en notis om hur man till sjöss behandlade sina oljekläder, som skulle användas där det verkligen gällde att de höll tätt, t ex Nordatlanten eller södra Stilla havet. (Vi talar om rundning av Kap Horn, och farvatten som de berömda ”roaring forties” och ”screaming fifties”)

Kläderna beströks med en blandning av salt och rå linolja (och det står tyvärr inte i vilka proportioner eller vad saltet tillför – men jag utgår från att man visste vad man gjorde, eftersom man blev obehagligt blöt annars…), rullades hårt och stoppades undan någon vecka. Därefter fick de torka i solen ett tag och höll sedan vatten någon månad. Detta var tydligen en gammal traditionell metod att vattensäkra sina regnkläder.

Någon som provat detta, eller har mer kännedom om det? Någon kemikunnig som törs uttala sig om vad saltet är bra för?

Lasse C

av **Rizzo** » 5 april 2004, 21:06

Hmm. Jag gissar: Linoljan oxiderar och hela packen kommer upp i saltets smältpunkt. Saltet smälter och kyler tygpacken... Resutat: ingen brand?

av **Angus Maciomhair** » 5 april 2004, 23:56

Salt (och med det antar jag att det är NaCl som avses) har en smältpunkt på aningen över 800 grader. Kom ihåg att det är jonbindningar vi har att göra med. Yllet och oljan lär ta fyr långt innan dess skulle jag tro.
Dessutom är syretillgången väldigt låg om hela packen rullas hårt, så någon större oxidation bör inte förekomma jämfört med när plagget sedan hängs på tork.

Jag har funderat längs banorna att saltet skulle hjälpa till att dra ut befintligt vatten ur yllet, vatten som då kan ersättas av olja --> bättre impregnering.
Att låta packen ligga ett tag beror helt enkelt på att processen tar tid och att man vill få ut mesta möjliga vattenmängd. Med "vatten" menar jag inte att plagget skulle vara dyngsurt vid påstrykningen utan bara ha tagit upp den normala luftfuktigheten. Bor man vid havet kan den ibland vara minst sagt påtaglig.

Alternativ #2 är att saltet hjälper oljan att dra på yllefibern genom att man skapar en hydrofil fas (saltet) och en hydrofob (yllefibern). Yllefibern må kanske inte vara särskilt hydrofob från början och när den betraktas ensam, men jämfört med saltet är den det.
Varför blanda olja och salt innan påstrykning? Säg det. Jag har ingen aning. Det kommer inte blanda sig nämnvärt, saltet kommer snarast att sjunka till botten. Kanske man ville ha kontroll på hur mycket salt som gick åt och detta var det bästa sättet? Alternativmetoden att pensla på olja och sedan strö salt över plaggen kanske inte var lika ekonomisk?
Jämför med osttillverkning där man kan salta den färdigpressade osten eller tillsätta t.ex. kalciumklorid i samma steg som bakteriekulturen och därigenom uppnå skilda resultat med mycket olika salttillgångar.
Själv lutar jag nog mest åt alternativ #2 i frågan om saltets uppgift i impregneringen.

Jag har dock alldeles för dålig koll på hur yllefibern är uppbyggd samt linoljans fettsammansättning. Det är inte alls den kemin jag sysslar med.

Sist men inte minst... för en som är totalt ovetandes om det mesta av marint ursprung: "roaring forties", "screaming fifties" [?] (fågelholk)
Ha det...
/Angus

av **Lasse C** » 6 april 2004, 07:00

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Angus Maciomhair

Jag har dock alldeles för dålig koll på hur yllefibern är uppbyggd samt linoljans fettsammansättning. Det är inte alls den kemin jag sysslar med.
/Angus
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote"> Nu tror jag iofs att det var linne- eller bomullstyg, men sannolikt spelar det ingen större roll i sammanhanget. Däremot låter det vettigt att saltet hjälpt till att "dra ur" fukten ur tyget så att oljan kunnat tränga in bättre. Som det kanske framgår av min kommentar längre ner var man till sjöss intresserad av varje liten extra marginal i regnklädernas täthet, så uppenbarligen har det haft sin betydelse!

<blockquote id="quote">quote:<hr height="1" noshade id="quote">Originally posted by Angus Maciomhair

Sist men inte minst... för en som är totalt ovetandes om det mesta av marint ursprung: "roaring forties", "screaming fifties" [?] (fågelholk)
/Angus
<hr height="1" noshade id="quote"></blockquote id="quote">

´säkta...[:I]
Dryga 30 års intresse inom ett fält har visat sig kunna (ibland och under ogynnsamma omständigheter) orsaka en lättare släng av fackidioti vad gäller sagda fält... [:D]
"forties" och "fifties" är helt enkelt breddgraderna i 40- resp 50-serien, sydlig bredd. De "rytande 40-graderna" och "tjutande 50-graderna" är sedan gammalt kända som några av världens svåraste och mest stormrika farvatten. Det har förekommit mer än en gång att seglande fartyg fått ge upp försöken att runda "hornet" (=Kap Horn) mot de förhärskande vindarna för att i stället segla runt den Antarktiska kontinenten åt andra hållet för att öht komma fram! Vi talar med andra ord om farvatten där täta regnkläder inte bara varit (och är) en bekvämlighetsfråga utan snarast en fråga om överlevnad.

LC

av **Angus Maciomhair** » 6 april 2004, 14:41

Ah, jag bara antog av gammal vana att det var ett ytterplagg och därför i ylle... Samma sak bör dock kunna antagas för bomull och linne.

DOH! Jag borde kunnat gissa att det rörde sig om breddgrader. Min första tanke när jag ser/hör forties, fifties etc. är årtal och jag fick det inte alls att gå ihop.
/Angus

Impregnering av duk.

Impregnering av duk.

Vilka är online