Historiska förfalskningar

[Alkarp]

Möjbrostenen brukar utpekas som förfalskning, men det kan av flera skäl inte stämma.

[Tyr]

Jag brinner av iver att få ta del av dina slutsatser Alkarp!

[Alkarp]

Vilka slutsatser? Jaså, de om Möjbro? Någon har hävdat att den är falsk, men jag kan inte begripa riktigt hur det skulle ha gått till. När hade man gjort den förfalskningen? På Folkvandringstiden?

[Sigfuss]

Tyr, om jag inte minns fel så säger ju faktiskt Dick Harrison i programmet: "Spekulera får du göra - jag håller på med vetenskap så det kan inte jag." Det låter faktiskt lite syrligt när han säger det också, jag får känslan av att han inte är helt nöjd med att medverka. Men helt säker kan man ju aldrig vara om man inte frågar herr Harrison själv.

[Admin]

Möjbrostenen brukar ibland omnämnas i förfalskningssammanhang (eller i alla fall i "moderna runstenar-sammanhang") fr a vad gäller Västgötaskolan.

Men eftersom den stilistiskt sett inte är lik någonting annat i det geografiska område den kommer från är jag också skeptisk - jag går förbi den varje dag och den ger inte alls samma intryck som de övriga runstenarna och bildstenarna på SHM. Det luktar 1800-tal...

Och jag struntar fullkomligt i Västgötaskolan.

/Henrik

[Alkarp]

Jag håller med om att bilden med ryttaren är besynnerlig - men större överraskningar har man varit med om.
Förfalskningar brukar alltid tillföra "fristående, unik information" - det gör knappast stenen i fråga. Men vad som kanske är ännu tydligare är att texten inte kan vara en förfalskning från 1600-talet (då den är avbildad) eftersom man på 1600-talet varken hade kunskap om "ur-germanska" runor eller språket i sig. Stenen innehåller flera exempel på grammatik som knappast kan vara yngre än folkvandringstid.

[Admin]

Det finns såvitt jag förstår teorier om att avbildningen från 1600-talet även den ska vara en förfalskning, men jag förstår inte riktigt hur det skulle ha gått till.

I övrigt känner jag igen "grammatik"-argumentationen väl från Kensingtonstenen. Det är kanske inte helt enkelt det här.

/Henrik

[Sigfuss]

Undrar hur diskussionen kommer att se ut långt in i framtiden, när man hittar de runstenar som t.ex Kalle Runristare tillverkar just nu, kommer man att kalla dom "förfalskningar" också?
Kan det vara så att t.ex Möjbrostenen är en "förfalskning" som inte är avsiktlig att föreställa en autentisk runsten utan en runsten i "gammal stil"? Säkerligen inte i detta fallet, men jag funderar själv på möjligheten och tänker på hur vi tolkar historien genom vad som finns kvar.

[Alkarp]

En möjlighet är att texten från Möjebro är äkta, men att bilden är en sentida dekoration?

[Admin]

Jag var ute och gjorde en noggrann titt på stenen. Intrycket var inte mindre märkligt.

Till att börja med är runorna en aning mer distinkta än bildhuggningen. Fårorna är något djupare, men det kan delvis förklaras av att stenen är lite flatare på den övre delen. Bilden är ganska svår att följa, och intrycket man får är att den som har tolkat bilden måste tvunget ha varit ganska kreativ vad gäller i alla fall vissa av linjerna. Detta gör mig lite förvånad eftersom den stiliserade ryttaren är framställd av många inte helt fullbordade streck. Lite som en skiss (en stil som inte förekommer förrän långt senare).

En tanke som slog mig är att det kan handla om en "påbättrad" runsten som i original har haft runorna och möjligen en geometrisk figur. Det finns flera exempel på där man i historisk tid har skrapat och huggit i fårorna för att göra dem tydligare. Varför inte göra även det motiv man tycker sig se "tydligare" på samma sätt?

Jag ska höra om Henrik Williams på Nordiska språk i Uppsala har några idéer ifråga om runorna.

/Henrik

[Alkarp]

En annan att fråga är Svante Fischer, han brukar alltid kunna sina saker.

[Admin]

Ok, en kort avstickare om Möjbrostenen:

<b>Historik</b>:

Under 1600-talet nämns stenar om är ”påritade” i Ransakningarna (1672) av Rhezelius.

Olof Celsius besöker platsen och ritar av stenarna 1727: ”Ramsta, Möjebro, Under denna Grifft är en häst och karl med ett svärd i hand, ritade. Runorna oläselige in tilldenna dag. (…)”

Därefter flyttas stenen från sin ursprungliga plats till prästgården vid Hagby, vilket framgår av en brevväxling 1734 mellan Celsius och två andra personer. 1791 finns en notering (vid publicering av ovan nämda brev) om att stenen numera finns i Hagby Prästgård och ”ligger horizontelt på marken, varandes skriften eller ritningen upvänd”. I Upplands runinskrifter noteras att det är märkligt att stenen forslats fram till prästgården men sedan blivit liggande. Särskilt som att prästgården är prebendepastorat till Uppsala universitet och många högt bildade män har besökt platsen, i alla fall under sommartid.

1824 näms stenen igen, och då som att den ”ligger vid en brunn på prästgården”.

1862 ”återfinns” stenen av professor Carl Säve i Uppsala. Som han skriver gick stenen inte att hitta där den omnämts. Däremot påträffas den ”alldeles oskadad, ehuru liggande uppvänd, just framför boskapens vattningsho”.

Efter detta reses stenen åter på prästgården, den placeras under ett träd och blir med tiden rikt lavbevuxen. Den blir ofta besökt av Nordister från Uppsala, men man klagar över att man inte kan urskilja figuren. Några menar t o m att den inte finns. 1928 flyttar man så åter stenen till Möjbro där den ursprungligen har stått.

1946 undersökes stenen av Elias Wessén och han påpekar då att bildristningen är i så dåligt skick att man bara med gynnsam belysning kan urskilja vissa linjer. 1948 flyttas stenen till Historiska museet, där den numera står.

<b>Så här beskrives stenen:</b>

Ytan är skadad i form av två avslagningar, den ena mitt för nedre runraden, som dock inte har skadats, oden andra mitt för ryttarens huvud. Ristningen är mycket grund. I synnerhet gäller detta om ryttarbilden och framför allt om hästen uvud och framkropp. Endaste i gynnsam belysning frramträder här tecknignen, så att en detalj skymtar här och var. Det är mycket svårr att före uppmålningen få en klar helhetsbild av teckningen, även med gynnsamt ljus.

De tydliga linjerna är t ex hästens bakrygg och bakben, ryttarens huvud och axelparti, den högra armen, nedre lårlinjen och betslet. Mannens snörliv kring midjan och hästens revben framträda också tydligt.

Vid publikationens tidpunkt har man alltså varken tolkat in sköld eller hundar i bilden.

<b>Så här skriver Henrik Williams (professor i Nordiska språk, Uppsala) om stenen (privat mail):</b>

För en gångs skull kan man faktiskt definitivt avgöra frågan om ev.
förfalskning. Mac Key väver en suggestiv bild av händelseförloppet och fler än du kan nog lockas att anse det tänkvärt. Att runstenen från Möjbro (Möjebro äldre form) är 100 % autentisk är dock helt klart. Skälet är
enkelt: Ingen förnekar att stenen funnits på 1600-talet och att den är ristad med den äldre 24-typiga runraden. Men på 1600-talet behärskade man inte dessa runor, utan bara de medeltida/vikingatida! Inte förrän 1832 lyckades det för dansken Bredsdorff att knäcka koden genom att jämföra runorna på Vadstenabrakteaten med uppgifter i fornengelska manuskript om runornas värden. Slutgiltigt löstes problemet på 1860-talet av Ludvig Wimmer och Sophus Bugge. En förfalskare på 1600-talet visste helt enkelt inte hur man skulle ha skrivit ned Möjbrostenens inskrift. Vad gäller dateringen däremot är 500-talet bara gissning och sannolik något sen.
Stenen kan vara så tidig som från 300-talet. Också tolkningen är omstridd, men förslaget "Fråråd på hästen är slagen (=död)" ligger säkert nära sanningen, även om "på hästen" nog kan visa sig vara något annat.
Bildframställningen får en arkeolog uttala sig om!

För att repetera: Runinskriften är äkta och representerar en meningsfull text från 400-talet (+-100 år).

<b>Det jag kan få ut av detta är följande</b>:

Stenens runinskrift är äkta.

Jag är dock fortfarande tveksam ang. bildristningen, i Sveriges runinskrifter omnämns den redan under 1800-talet som mycket svag och stenen har legat med ristningen uppåt vid kreaturens vattenho i 150 år så det kanske inte är så konstigt. De tidiga tolkningarna av stenen omnämner överhuvudtaget inga hundar, ingen sköld och bara vagt en häst. De senare tar fram vissa linjer som tydliga men dessa antyder bara en form av en ryttare med hjälm och (kanske) en fallen krigare intill.

Numera ser man både sköld, bälte, ryttare och hans två hundar. Jag funderar kring när denna "tolkning" har blivit så tydlig. Bilden är nämligen inte lik någonting annat överhuvudtaget. Det finns däremot ristningar från 600-talet som teoretiskt sett skulle kunna uppvisa likheter om man förutsätter att stenen har blivit hårt skadad av t ex kreatursfötter och hästskor. Jag ser det inte alls som otänkbart att bilden har "förbättrats" av någon av de många bildade män som besökte stenen när den låg uppvänd vid brunnen på Hagby prebendeprästgård (Uppsala universitet) under 17-1800-talet...

/Henrik

[Rävspel]

Utan att ha någon kunskap i äldre runraden måste jag fråga: Kan det inte tänkas att en eventuell föfalskare har skrivit ner runorna utan att veta vad de betydde? Jag skulle kunna skriva en text på med arabiska tecken utan att ha en aning om vad jag skrev. Då blir ju frågan snarare om det är ställt utom tvivel att runorna faktiskt betyder något, vilket kan vara svårt att bevisa med vår kunskap om urnordiska. Om jag minns rätt - ur minnet - är väl insristningen fravaradaranahahaislaginaR?

[Admin]

Rävspel:

Jag det stämmer om inristningen. Jag har brevväxlat lite ytterligare med Williams och han tycker (som jag förstår det) att det är osannolikt att det är en "påbättrad" ristning. Undersökningen från 1952 där man tar fram hundarna och skölden verkar (enligt Fornvännen) också vara helt ok.

Det jag själv funderar över är om stenen har slitits så mycket att det ursprungliga motivet har försämrats till oigenkännelighet, och att den nuvarande tolkningen därför får en så skissartad framtoning. Den ser ju nästan ut som älgristningarna från stenåldern (Nämforsen). Men det finns paralleller även under förhistorisk tid. Värt att notera är också att stenens ristning inte är helt olik den lätt naiva stilen som guldfigurinerna påträffade i Lunda, Strängnäs (4-500-tal) och en annan runinristning med en streckgubbe (återkommer om ref).

Man förleds ju lätt att tro att det finns någon slags "utveckling" av stilar historiskt sett, men glömmer nog att det även finns avsteg från gängse stil historiskt sett.

/Henrik

[Alkarp]

Admin: Tack för dina efterforskningar. Väldigt intressanta uppgifter.