Historiska Världar

Huvudduk

Den vikingatida hängselkjolen är ett område för diskussion i forskar-kretsar. Den äldre forskningen gör gällande att kjolarna som hänger i spännbucklorna blott är lösa tygstycken, sammanlänkade i sidorna med band ungefär som en tabard. Denna rekonstruktion är dock inte trolig, annat än för de varianter som har två omlottliggande stycken (se nedan).
Idag tror man att den vanligaste typen av hängselkjol har varit ihopsydd i sidan, och alltså haft en tubform som sannolikt i många fall har varit figursydd. Detta visar bland annat fynd från Hedeby hamn. Kjolen vi visar här företräder den senare varianten och är sydd i en handvävd bruten diamantkypert i ylle. Vår rekonstruktion riktas mot 900-talet, men mycket tyder på att hängselkjolarna under denna tid oftare var av linne än av ylle.

Klicka på bilderna för större bild.

Hängselkjolen har troligen ett ursprung i antikens peplos, som var två tygstycken som fästes på axlarna. Förmodligen har det inte enbart funnits en enda modell av hängselkjolar, utan flera olika moden har slagit igenom under tidens lopp. Forskningsläget idag visar att de modeller som kan har funnits är en rak tubisk modell, ihopsydd i sidan, en motsvarighet som är figursydd och möjligen är lite senare än den raka, och en modell som består av två olika stycken, ett fram och ett bak, som fästs ihop omlott i spännbucklorna. Allt måste dock ses som kvalificerade gissningar, eftersom vi endast funnit fragment av vikingatidens kläder.

Kjolen hålls uppe med band över axlarna, som i sin tur fästes i nålen som sitter under spännbucklorna. Metallens oxidering bevarar tyg, och det är också på baksidan av spännbucklor man har gjort nästan alla fynd av textilier i Birkas gravar.

Genom de små öglorna trär man in nålen som är fästad på baksidan av spännbucklorna.

Det man hittat i Hedeby hamn är fynd av en helt annan karaktär än Birkas. När man tjärade båtarna användes gamla slitna kläddelar. Efter att tygbitarna hade förbrukats kastades de i vattnet och bäddades in i den bevarande dyn, för att tusen år senare grävas fram av arkeologer.

I Hedeby tolkar man materialet som tillhörande en mellanklass i samhället, medan man i Birka tolkar det som högsta klassen under vikingatiden. Ytterligare fynd har gjorts i York, vilka av många tolkas som de lägre samhällsklasserna.

Det är faktiskt inte alls säkert att vikingakvinnorna har burit hängselkjol till vardags. Den kan, kanske tillsammans med spännbucklorna, ha varit ett ålderdomligt plagg som togs fram vid speciella tillfällen, lite som vi använder folkdräkten idag. Samtidigt med kristendomens intågande försvinner spännbucklorna från gravarna, kanske för att man övergått till ett mer europeiskt medeltida mode, eller för att man slutat lägga ner föremålen i gravarna.